Svartgul.se

Vad vill SVT?

Publicerad 10 april 2013 15:45

I kväll visas "Uppdrag Granskning" i SVT. Under dagen har vi fått vissa ledtrådar kring programmets fokus. Och jag tänkte inleda med att kort behandla det uppenbara:

Att i en styrelse ha en person som inte drar sig för att nyttja våld och hot vid meningsskiljaktigheter är ingen bra idé i någon styrelse. AIK:are som väljer AIK:are som brukar den sortens verktyg bör se sig själva i spegeln och ställa sig frågan: är det här en bra person att representera föreningens bästa ur ett långsiktigt perspektiv? Går det att ha en styrelse där flera representanter lever med en hotbild kring sina idéer och beslut?

Det är en fråga som kliar i skägget. Mycket av det Firman gör och står för kan även andra AIK:are ställa sig bakom. Kärleken till det svartgula laget, de intensiva känslorna, de högljudda rösterna - känslan av att hatas av alla utanför den egna cirkeln.

Emellertid är det viktigt att förstå vad den passionen leder till. Huliganism är en våldsform som är mycket negativ för fotbollen. Det är bröder, fädrar, söner och vänner som mottar slag och sparkar som i värsta fall kan leda till döden. Huliganism är ett samhällsproblem - rastlösheten är så genomskinlig - som bör hållas från fotbollens styrelserum, för att även framöver kunna betrakta fotbollens alla bra sidor som samhällsnytta snarare än en sidoaktivitet till våld.

Kopplingen till Hells Angels är däremot mest bara skäl att rycka på axlarna. I varje våldsutövande större grupp människor kan man utgå från att det finns kopplingar till kriminella nätverk. Det är samma typ av människor. Rastlösa män som inte känner sig helt hemma i den värld som skapats och som uttrycker det genom våld och hot. Tragiskt, men inte direkt fotbollsrelaterat. Så länge inte HA-medlemmarna sitter i styrelsen får deras förekomst betraktas som oundviklig och naturlig.

***

Apropå infiltration av styrelser bör vi dock fundera över SVT:s avsikter med programmet. Inte bara AIK:are men fotbollsentusiaster överlag bör betrakta programmet med ett kritiskt förhållningssätt.

2010 gick SVT och Sveriges Radio med i Svenskt Näringsliv, vars uttryckta vision är den om den fria marknaden, avreglerandet av kostsamma samhällsinvesteringar - så som bidrag till ungdomsidrotten eller, för att ta exempel utanför fotbollen, sjukvården, skolan, rättssystemet och annat som berör människor ovanifrån.

Svenskt Näringsliv - hädanefter SNS - investerar årligen åtskilliga hundra miljoner kronor i opinionsförändrande syfte. I dag är samtliga svenska mediekanaler kopplade till organisationen. Risken är övertydlig: om du som medieföretag kritiserar en organisation vars medlemmar står för i princip samtliga reklamintäkter kommer det få kostsamma konsekvenser.

I skolan är agendan tydlig. Nedskärningarna har inneburit att en ständigt ökande siffra skolor tar emot skolböcker sponsrat och utgivet av näringslivet, där åsikterna och acceptansen kring det svenska samhällets förhållanden - där en direktör i ett stort företag i dag tjänar 56 gånger mer än genomsnittsarbetaren, mot fem gånger på åttiotalet - således får växa fram redan från en ung ålder. Visionen om ett samhälle där marknaden är fri, där rätten att tjäna oproportionerliga summor är synonymt med frihet, gror från alla håll och kanter.

Idrott är världens största folkrörelse. I Sverige är det en demokratisk utpost, en chans för människor att ha reell påverkan. Detta är ett hot mot de premisser SNS förespråkar. Som de genom sin tankesmedja Timbro själva uttrycker det: "Kollektivistisk demokrati innebär att majoriteten styr obegränsat över samhället. Liberaler ser detta som majoritetsdiktatur".

Man vill att samhället styrs av ett fåtal mycket rika svenskar vars intressen under alla omständigheter premieras genom den politik som förs. Ambitionen är nästan övertydlig: SNS lät - likt man gjorde på 70-talet - nyligen propagera för en förtalslag gentemot företag, man vill sänka minimilönerna - man vill i princip att de kommersiella intressena skyddas från andra intressen, att arbetaren ska arbeta under så dåliga förutsättningar att pengarnas samlas i toppen - och att det blir en omöjlighet att säga nej till den sortens arbete då samhället för den arbetslöse i hastig takt går mot hopplöshet.

Genom exempelvis föreningsdemokratin får medlemmarna chansen att i större utsträckning styra sitt eget lilla miniatyrsamhälle. Vanliga medborgare får en möjlighet till inflytande och risken att ett sådant synsätt låter en i generella termer se möjligheter till hur ett samhälle skulla kunna utformas är en risk SNS inte känner sig bekväma i.

Deras inflytande över hur demokratiska klimatet ser ut går inte att överskatta. När Sverige genomförde en grundlagsreform 2010 skrev inga medier om det förrän det genomförts och klubbats, trots att reformen är den största på många många decennier. Bland annat urholkades möjligheten att begära ut offentliga handlingar och lagtexten kring militära insatser mot den egna befolkningen blev långt mer vag och tillåtande än förr. Detta ser vi redan konsekvenserna av - inte minst Firman Boys själva kan säkerligen intyga att polisiära insatser med automatvapen blivit både godtyckligt och nära nog vanligt under de senaste åren.

Idrottsrörelsen har länge varit fri från den nyliberala propagandaleken. Sedan ett par år tillbaka har dock förbundsstyrelserna - för att använda UG:s term - infiltrerats av människor vars hjärta ligger i näringslivet och inte i idrotten. De illa underbyggda "rapporter" och "undersökningar" som presenterats ämnar inte förstärka idrottsrörelsen. Syftet är dels att 1) omvandla idrotten till en kommersiell rörelse och 2) att därefter hänvisa till idrotten som en marknad och därmed skära av de kommunala bidragen till ungdomsverksamheten.

Mitt i gröten finner vi SVT. Som sagt gick man, samtidigt som Aftonbladet och Sveriges Radio, 2010 med i SNS, kort efter att tidigare Timbro-VD:n Mats Svegfors tagit VD-posten i SR. Under samma år tog också VD:n för Livsmedelsföretagen, en underorganisation till SNS, ordförandeposten i SR. Hennes agenda är sedan lång tid tillbaka tydlig; bland annat vill hon att antalet riksdagsledamoter halveras "så att lönerna stiger till den grad att det attraherar mer folk från näringslivet".

Inför kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning har vi fått veta att Janne Josefsson intervjuat Björn Eriksson, "nationell samordnare mot idrottsrelaterad brottslighet". Eriksson förnekar sig inte och pekar omedelbart mot föreningsdemokratin som han menar gör det möjligt för exempelvis kriminella krafter att infiltrera en styrelse.

Björn Erikssons uppdrag är utåt sätt lovvärt: att minska våldet och kriminaliteten inom idrottsrörelsen. Bra så. Men han är en näringslivsidkare, han har betydande kopplingar till Svenskt Näringsliv, bland annat utsågs han till Årets affärsnätverkade 2011 i Östergötland, och hans politiska karriär präglas av avregleringar och företagsfrämjande åtgärder. Han tar inte uppdrag efter nyttan i dem, utan efter hur stort inflytande han får. Som landshövding i Östergötland uttalade han sig om att avskaffa landstingen och landshövdingarna - detta bland annat efter att ha fått en gratis Volvo S80, för skattepengar köpt 720 flaskor vin - bland annat 29 flaskor till en studentfest för ett av hans barn.

Det är ingen gladlynt hedersknyffel. Det är en man som fått i uppdrag att spela på människors skräck inför våld och kriminalitet - och genom det kommersialisera idrotten. I kvällens SVT-dokumentär får han spelrum och det är viktigt att vi som följer och deltar i idrottsrörelsen granskar hans ord och åtgärder mycket kritiskt.

Kontentan är att idrottsrörelsen står för någonting som näringslivet vill motverka, d.v.s. transparens, direktdemokrati och beslut underifrån - och SNS-styrda SVT ämnar sannolikt att göra det mycket tydligt att det är där problemet ligger, att idrotten måste regleras uppifrån. Det fria samhälle SNS och dess representanter ofta talar om handlar enbart om friheten att tjäna obegränsade mängder pengar. Friheten att som individ vara delaktig i hur samhället formas är i deras synsätt ingen önskvärd företeelse.

Att AIK dras upp som exempel är typiskt. Klubben är landets största och mest omnämnda, de beslut som fattas i och omkring föreningen ger ringar på vattnet över hela idrottsrörelsen. Att hänvisa till en enskild Firman-medlem som "kuppats" in är en form av skrämselpropaganda för att förändra grundbultarna i hela rörelsen. Klassisk propagandaretorik enligt 2000-talets premisser: rädsla säljer, rädsla når fram, rädsla begränsar.

I realiteten har vi en av de mest välmående idrottsrörelserna i världen, detta trots en nationell ovilja att investera i idrottens ökande behov. I ett alltmer stillasittande samhälle där vi sitter och äter oss till döds är idrotten livsviktig ur ett hälsoperspektiv både på psykisk och fysisk nivå. Ändå kan man i dag strosa runt i timtal i Stockholm utan att hitta tillstymmelse till fotbollsplan.

Vi har en välmående serie, en välmående supporterkultur som sett till ljudvolym och kreativitet har få övermän i Europa. Att låta nyliberala krafter göra samma sak med idrotten i Sverige som Thatchers nyliberala reformer i England gjorde kanske låter lockande om det är mer viktigt för svenska fotbollsklubbar att slå ett och annat lag i Europa League än att bibehålla en fungerande supporterverksamhet, men vi är många som ställer oss skeptiska till en sådan prioritering.

Firman Boys kommer antagligen att få mycket ljus på sig under kvällen. Det är en sak. Varken AIK eller någon annan fotbollsklubb bör ha hot eller våld som en del av styrelsearbetet och det kan krävas åtgärder för att förhindra det, exempelvis att man på ett tydligare sätt är transparenta i presentationen av kandidater för styrelsen. Men dokumentären tycks också fingra på något betydligt större, nämligen demokrati i allmänhet och föreningsdemokratin i synnerhet.

Med det råder jag alla fotbollsintresserade att inte bara lyssna med öronen utan också att tänka till kring vad som faktiskt sägs och varför det sägs - och att utelämna AIK-perspektivet. Att den största fotbollsklubben blir måltavla för en svartmålande (och då mer Tommy Black än Paint it Black) propagandakampanj är inget konstigt och ingenting att uppröras över, eller att känna sig specifikt utpekad för: det som berör AIK berör också Sverige.

 

(Gästkrönika av Simon Berglind)

Simon Berglind

Dela |
Kommentarer (0)
Logga in för att lämna en kommentar.
Tabellen
S GM–IM P
Malmö 20 38–18 46
Djurgården 20 35–21 36
AIK 20 24–14 35
Sirius 20 32–22 33
Norrköping 20 27–25 33
Häcken 20 23–15 32
Göteborg 20 30–24 29
Östersund 20 27–27 29
Hammarby 20 30–25 28
Elfsborg 20 37–31 27
Örebro 20 26–33 27
Kalmar 20 18–35 20
Jönköping 20 20–34 19
Sundsvall 20 15–29 16
Halmstad 20 19–29 13
Eskilstuna 20 18–37 11
Veckans matcher
  • Måndag 21/08
    • 19:00

      Sundsvall – Kalmar

    • 19:00

      Örebro – Hammarby

  • Lördag 26/08
    • 16:00

      Eskilstuna – Hammarby

  • Söndag 27/08
    • 15:00

      Norrköping – Östersund

    • 15:00

      AIK – Djurgården

    • 15:00

      Häcken – Jönköping

    • 15:00

      Kalmar – Sirius

    • 17:30

      Sundsvall – Örebro

    • 17:30

      Elfsborg – Halmstad

    • 17:30

      Malmö – Göteborg

Startsida

Gör AIK till din startsida så håller du dig snabbt och enkelt uppdaterad med allt som händer kring AIK!

Facebook