AIK-hybrisen är både bra och vansklig

Andreas Alm är farlig som en haj. Rent av livsfarlig. Jag trodde ramsan gick så när jag hörde den första gången. Napalm, som det egentligen är istället för haj, fanns inte i min vokabulär då. Jag hade inte sett Martin Sheen i Apocalypse Now. Om jag ska vara ärlig hade jag inte sett särskilt många krigsfilmer över huvud taget, i synnerhet inte med napalm inblandat.

Farlig som en haj. Jag funderade på det där. Tyckte det lät långsökt och för mycket barnvisa för att komma från Norra stå. Sen läste jag den verkliga versionen på ett Internetforum och tog sedermera reda på att napalm är en lättantändlig trögflytande vätska. Och nu begriper jag att även hybris är farligt som napalm. På gott och ont.

AIK har blivit ett topplag (igen) under Andreas Alms ledning. Jag har alltid känt att Andreas, i intervjuer, visat prov på att vara en klipsk herre med en till synes naturlig fallenhet för att ifrågasätta rådande strukturer. Andreas Alm är också en vinnare. Statistiskt sett överglänser han sina föregångare och för att dra en parallell till fotbollsspelaren Andreas Alm finns där en offensiv vinnarskalle med tydlig näsa för mål.

Jag försvarade Alm när det gick lite tyngre för AIK i somras. Innan Island och Martin Lorentzsons avgörande mål sent i andra halvlek. Många begrep sig inte på vår chefstränare och tyckte vi spelade en tråkig fotboll utan forwards. Men vilka var alternativen? Alm såg åtminstone till att sälja den frukt Alm kunde sälja. Folk ropade efter exotiska smaker medan Alm tittade ner i sin korg och blandade till den fruktsallad han kunde blanda. Han spelade ihop Celso Borges och Viktor Lundberg som anfallspar så pass att det tar emot nu när Lundberg lär få minimalt med speltid under hösten. Borges flytt ner på centralt mittfält går inte att orda om. Senast mot Helsingborg var han bäst på plan tillsammans med Sveriges kanske bäste fotbollsspelare för närvarande i Per Karlsson. Borges djupledspassningar levererades snabbt och med otvivelaktig precision.

Andreas Alm sålde den frukt han förfogade över men visade också att han utan omsvep kan ställa om när verktygslådan fått nytt innehåll. AIK har i dagsläget en helt annan offensiv giv att komma med och det finns ingenting i Alms handlande som tyder på att han inte kommer fortsätta spela sina anfallsess. Henok Goitom, Mohamed Bangura och en Karikari som mognat till sig i Degerfors. Robin Quaison har fortsatt fått förtroende att operera bredvid Borges.

På kort tid har AIK ställt om och spelar med en annan accent. Laget har muskler nog att orka spela torsdag-söndag om spelartruppens olika komponenter används klokt. Jag blev förvånad över att vi från start mot Helsingborg inte gjorde fler korrigeringar i laget. Med bortalagets starka första halvlek presenterad för oss kunde våra tankar osökt vandra mot trötthetsförklaringens vackra högborg. Atakora och Daníelsson ut och DG och Bangura in var de enda förändringarna jämfört med startande spelare i Moskva. AIK såg gång efter annan ut att bli sårade av motståndets anfallsvapen i långa djupledspassningar på snabb forward. AIK såg ut att spela en dum hybrisartad formering i 1-7-2 med Pertan som ensam back framför Ivan Turina. Nu har visserligen Per Karlsson längst ben i världen när han behöver och en spänst som få men hade vi inte haft assisterande domare och ineffektiva motståndare på vår sida är det högst oklart om vi lyckats forcera fram tre poäng.

Känslan av dum hybris från första halvlek har nu hamnat i skuggan av det vägvinnande högmod som fick oss att vända och vinna matchen i andra halvlek. Hybrisens vackra ansikte skrattade ikapp med publikens dånande jubel när svart nu anföll med Goitom, Karikari, Bangura och Atakora. Servade av främst Borges men även inhoppande Ibrahim Moro och understödda av Nils och målsprutan Lorentzson. Energin var sådan att ett vinstmål låg i luften, trots övertid, och det är den känslan som är AIK-hybrisens största förtjänst. Men om vi älskar AIK måste vi också våga ställa oss själva frågan hur vi ska hantera den där onödiga och dumdristiga hybrisen som får oss att lämna Per Karlsson ensam på egen planhalva och som ur ett större perspektiv varit nära att ruinera hela fotbollssektionen när vi skenat iväg i tanke men inte varit ödmjuka nog i handling.

Just nu leder den goda sida av hybris med ett par mål och jag vill fortsätta att se AIK-spelare med gott självförtroende men utanför den kritade planen måste vi och ledning fortsätta nykterhetsprogrammet. Vi måste, bland annat, fortsätta värva noggrant och ekonomiskt försvarbat, få AIK-merch att gå plus, hitta rätt prissättning på biljetter till Friends arena och utveckla ungdomsverksamheten så att dess främsta mål är att löpande generera framgångsrika fotbollsspelare till seniorverksamheten. Den rådande stjärnglansen får inte göra det dagliga verksamhetsvattnet grumligt.